Krönikor
Krönikor är något jag gillar att skriva då de är fria i både innehåll och form. Jag har skrivit flera för Provins 19, här den senaste:
Historier gör oss till dem vi är
Hösten är redan här, sommaren är nu bara minnen… Ett av sommarens starkaste minnen var några dagar med min släkt i Norrland. Jag och mina syskon samt ett par kusiner hälsade på våra mödrars släkt i Västerbotten.
Våra mödrar flyttade söderut, men deras syskon blev kvar däruppe och det var deras barn och barnbarn vi träffade. Vi har mötts förut, även om det nu var ganska länge sedan. Nu tittar vi på gamla bilder, läser brev, träffar släktingar, hör historier. Så det var alltså så det var, det var här de bodde, det var hit de åkte med skidor och spark, det var dessa personer och platser mamma berättade om.
Ett sammanhang skapas, en djupare bild och förståelse över varifrån de kom, det liv som var då, det liv som var deras nu. Det blev många intryck att bearbeta, allt väldigt varmt och vänligt men också känslosamt.
En fin historia var om min morfar som dog på sitt 80-årskalas. Då var det så att när man fyllde år blev man uppvaktad på själva födelsedagen, sedan tackade man för uppvaktningen genom att bjuda på fest en tid efteråt. På denna fest fick min morfar frampå kvällen en hjärtattack. Det ringdes efter doktorn, två av mina äldre kusiner kommer fortfarande väl ihåg hur de gick ut på landsvägen för att möta droskan och visa doktorn vägen. De väntade och väntade, stoppade bilar som kom åkande, och när de äntligen kunde vinka in doktorns droska så var det för sent.
I vårt nu är livet så annorlunda mot förr, ladugårdarna står tomma, åkrarna är utarrenderade, men minnena är kvar och vi återberättar ivrigt våra historier. ….
